Idag vaknade jag av att jag var på dåligt humör. Bra början på dagen måste jag säga. Min kära man bara skrattade och gav mig en puss då jag meddelade att jag var på dåligt humör från den sekund jag öppnade ögonen.
Idag kallar jobbet. I alla fall lite. Har några beställningsarbeten som jag måste få gjorda. Min inspiration är som bortblåst så jag kommer göra dem på fan och anamma.
Jag har varit företagare i snart ett år. Fan vilket första år säger jag bara.
Då jag studerade var jag så motiverad. Jag skulle bli egenföretagare och jobba halvtid med något annat på sidan om var planen. Jag skulle visa alla att du inte behöver gå fler skolor för att få det att fungera. Jag trodde på mig själv och var beredd att kämpa och slita.
Så kom hösten och företagarkursen. Närmaste ordnades i Karis så två kvällar i veckan pendlade jag dit, gravid och illamående, 2 timmar i bilen varje gång. Jag var trött och mådde illa, men var fast besluten, jag skulle starta eget.
Jag lärde mig en hel del under kursen, bland annat hur det känns att krocka med en hjort, att det då kallas på ambulans genast bara för att man är gravid. Jag lärde mig nog andra saker också, men den händelsen kommer jag ihåg bäst.
I november startade jag eget. Jag var fast besluten att innan jag far på mammaledigt så ska jag ha några riktigt bra återförsäljare och en hemsida uppe med webshop. Då vi fick chockbeskedet vid nyåret lade jag allt åt sidan. Jag bara var en månad. Satt och funderade på att lägga firman på paus, men så fick jag en ny återförsäljare i februari som ville ha produkter och snabbt.
Vintern och våren gick. Var och varannan dag meddelade jag åt min man att nu orkar jag inte mer, nu åker firman på hyllan. Men den åkte aldrig och sommaren löpte bra. Kanske inte så bra den hade kunnat om jag hade mått bra, jag saknade fan och anamma, jag saknade motivationen, jag saknade den där driven jag hade innan nyåret.
Nu kommer hösten som jag vet att är en tystare period. Jag hoppas ändå att hösten skulle hämta med sig lite motivation för jag skulle behöva det. Jag vet att jag kan och jag vet att det går runt om jag bara orkar kämpa på, men jag måste hitta orken först. Orken och motivationen.
Idag kallar jobbet. I alla fall lite. Har några beställningsarbeten som jag måste få gjorda. Min inspiration är som bortblåst så jag kommer göra dem på fan och anamma.
Jag har varit företagare i snart ett år. Fan vilket första år säger jag bara.
Då jag studerade var jag så motiverad. Jag skulle bli egenföretagare och jobba halvtid med något annat på sidan om var planen. Jag skulle visa alla att du inte behöver gå fler skolor för att få det att fungera. Jag trodde på mig själv och var beredd att kämpa och slita.
Så kom hösten och företagarkursen. Närmaste ordnades i Karis så två kvällar i veckan pendlade jag dit, gravid och illamående, 2 timmar i bilen varje gång. Jag var trött och mådde illa, men var fast besluten, jag skulle starta eget.
Jag lärde mig en hel del under kursen, bland annat hur det känns att krocka med en hjort, att det då kallas på ambulans genast bara för att man är gravid. Jag lärde mig nog andra saker också, men den händelsen kommer jag ihåg bäst.
I november startade jag eget. Jag var fast besluten att innan jag far på mammaledigt så ska jag ha några riktigt bra återförsäljare och en hemsida uppe med webshop. Då vi fick chockbeskedet vid nyåret lade jag allt åt sidan. Jag bara var en månad. Satt och funderade på att lägga firman på paus, men så fick jag en ny återförsäljare i februari som ville ha produkter och snabbt.
Vintern och våren gick. Var och varannan dag meddelade jag åt min man att nu orkar jag inte mer, nu åker firman på hyllan. Men den åkte aldrig och sommaren löpte bra. Kanske inte så bra den hade kunnat om jag hade mått bra, jag saknade fan och anamma, jag saknade motivationen, jag saknade den där driven jag hade innan nyåret.
Nu kommer hösten som jag vet att är en tystare period. Jag hoppas ändå att hösten skulle hämta med sig lite motivation för jag skulle behöva det. Jag vet att jag kan och jag vet att det går runt om jag bara orkar kämpa på, men jag måste hitta orken först. Orken och motivationen.

