Idag vaknade jag av att jag var på dåligt humör. Bra början på dagen måste jag säga. Min kära man bara skrattade och gav mig en puss då jag meddelade att jag var på dåligt humör från den sekund jag öppnade ögonen.

Idag kallar jobbet. I alla fall lite. Har några beställningsarbeten som jag måste få gjorda. Min inspiration är som bortblåst så jag kommer göra dem på fan och anamma.

Jag har varit företagare i snart ett år. Fan vilket första år säger jag bara.

Då jag studerade var jag så motiverad. Jag skulle bli egenföretagare och jobba halvtid med något annat på sidan om var planen. Jag skulle visa alla att du inte behöver gå fler skolor för att få det att fungera. Jag trodde på mig själv och var beredd att kämpa och slita.

Så kom hösten och företagarkursen. Närmaste ordnades i Karis så två kvällar i veckan pendlade jag dit, gravid och illamående, 2 timmar i bilen varje gång. Jag var trött och mådde illa, men var fast besluten, jag skulle starta eget.

Jag lärde mig en hel del under kursen, bland annat hur det känns att krocka med en hjort, att det då kallas på ambulans genast bara för att man är gravid. Jag lärde mig nog andra saker också, men den händelsen kommer jag ihåg bäst.

I november startade jag eget. Jag var fast besluten att innan jag far på mammaledigt så ska jag ha några riktigt bra återförsäljare och en hemsida uppe med webshop. Då vi fick chockbeskedet vid nyåret lade jag allt åt sidan. Jag bara var  en månad. Satt och funderade på att lägga firman på paus, men så fick jag en ny återförsäljare i februari som ville ha produkter och snabbt.

Vintern och våren gick. Var och varannan dag meddelade jag åt min man att nu orkar jag inte mer, nu åker firman på hyllan. Men den åkte aldrig och sommaren löpte bra. Kanske inte så bra den hade kunnat om jag hade mått bra, jag saknade fan och anamma, jag saknade motivationen, jag saknade den där driven jag hade innan nyåret.

Nu kommer hösten som jag vet att är en tystare period. Jag hoppas ändå att hösten skulle hämta med sig lite motivation för jag skulle behöva det. Jag vet att jag kan och jag vet att det går runt om jag bara orkar kämpa på, men jag måste hitta orken först. Orken och motivationen.

Yes! Vi har nu  någonstans att bo då vi flyttar till Ekenäs. Senast den 15.9 sker flytten, möjligen veckoslutet innan om lägenheten blir ledig.



Ska bli skönt att flytta till civilisationen igen!

Peppe bad sina läsare för en tid sedan att räkna upp tre saker de är bra på. Jag har funderat på det där (jo se ni det tar lite tid för en perfektionist att komma på något hon är bra på) och försökte lägga ihop en lista. Jag tycker det alltid är lika sjukt svårt att rada upp saker jag är bra på. Speciellt då man t.ex ska skriva en arbetsansökan och skriva gott om sig själv och vilka bra sidor man har. För mig låser det sig alltid vid den punkten.

Men här kommer i alla fall ett försök och då jag ändå är i gång så tar vi fem saker jag är bra på:

-Jag är bra på att lyssna på andras problem. Oftast försöker jag också komma med lösningar och kan diskutera problemen hur länge som helst och försöka se dem från olika synvinklar. Detta gäller dock inte mina egna problem.

- Jag är bra på att laga mat och jag älskar att experimentera i köket. Man tager vad man haver är mitt måtto och oftast blir det sjukt gott. Den enda svaga sidan i köket är rött kött.

- Jag är sjukt händig. Jag älskar powertools så som cirklar, sticksågar, akkuborrmaskiner, spikpistoler etc. Jag kan bygga, jag kan (nästan) kakla, jag kan måla, jag kan snickra, jag kan laga mat, jag kan fatta 2 mm:s stenar, jag kan reparera elfel på båtar och i hus, jag kan sy och jag kan renovera möbler. Antagligen är orsaken bakom detta en bror som tvingade mig skruva på mopon då jag varyngre, en pappa som alltid tagit mig med och lärt mig och låtit mig testa på och en äkta hälft som är praktiskt lagd och som helst jobbar med mig. Jag har alltid varit en pojkflicka.

- Jag är bra på att lösa problem och tänka logiskt. Jag älskade matematik i skolan och speciellt ekvationer med x och y. Problemlösning is fun!

- Jag är bra på att organisera. Allt från papper till böcker till skruvar. Allt ska ha sin plats, vara lätt att hitta och i logisk ordning tack!

Ibland blir det inte som man hade tänkt sig. Jag hade tänkt ta en promenad, men istället blev det en joggingrunda. Bra så. Nu tänkte jag ännu köra ett pass Pilates då jag ändå är i farten. Har dåligt att vara över de bortglömda magmusklerna. Månne de finns kvar?

Ibland känns det nästan overkligt att jag har varit gravid. Jag har enbart ett foto på mig som gravid och på det fotot ser jag mer småmullig ut än gravid. Min mage hann aldrig börja växa ordentligt. Det enda som får mig att komma ihåg att jag har varit gravid är den där lådan högst upp i vänstra skåpet i arbetsrummet. Pappalådan.

Jag gav en pappalåda till min man till julklapp. En liten verktygsback full med babygrejs. Tuttflaska, napp, strumpor etc. Ingen av oss har rört den där hyllan sedan vi flyttade hit. Vi är nog rädda att det ska väcka för många dåliga minnen, speciellt nu då vi börjar få lite flyt på vardagen.

För vi har flyt på vardagen nu. Min kropp är back on track verkar det som, det finns allt hopp. Fast vi vågar inte hoppas för mycket för vi är rädda att bli besvikna igen.
Jag tar inget för givet mera. Inget. Nada. Jag tror inte vi har lägenhet i Ekenäs förrän vi bor där, jag tror inte vi får vår lägenhet såld före vi faktiskt har den såld. Innerst inne vet jag att vi komme få vår lägenhet såld, men jag försöker tränga bort de tankarna och ersätta dem med what if vi inte får den såld. Vad gör vi då och så utarbetar jag en plan B och förbereder mig för det istället för det att allt ska gå smidigt. Allt för att inte bli besviken. Det är nog mitt sätt att skydda mig själv.

Igår slog det mig också att jag antagligen alltid nu och då kommer pratas om som hon som tvingades avbryta graviditeten i 5:e månaden. Både jag och min man kommer från små ställen var skvaller går som en löpeld och jag har inte varit rädd att berätta vad som hänt och hur det känts så de lär ha att skvallra om en tid framöver.

"Minns ni hur det gick för Perfektionisten? Hon tvingades ju avbryta sin graviditet. Huj vad hemskt. Sorgligt. Ja och sedan hade hon problem att bli gravid efter det också. Hon kan inte haft det lätt den stackaren."

2009 var inte vårt år på något sett. Det var ett år då allt gick snett förutom att vi båda sa ja vid bröllopet.

2010 skulle bli ett bättre år tänkte vi. Det kan helt enkelt inte skita på sig mer... trodde vi.

2010 blev inte vårt år på något sätt. Det har hittills varit ett år vi tvingats kämpa oss igenom.

Jag vågar inte mer säga att 2011 ska bli vårt år, för antagligen blir det inte det, men lite bättre än 2009 och 2010 skulle det få bli. Snälla?!

Vi hade en skön kväll igår även om samtalen nästan enbart kretsade runt de andra parens barn. Vi var 1½ par som inte har barn ännu och 4½ par med barn i åldrar 4-35.
Vi var även lika många som inte hade barn som inte drack alkohol. Som normalt hamnade man förklara varför man inte inmundigade alkoholhaltiga drycker denna dag. Jag kommer nog aldrig bli klok på varför man ska måsta ha en orsak till att inte dricka alkohol. Ingen frågar en varför man inte röker eller inte snusar, men sini alkoholen den är helig och dricker du inte så är du lite konstig.

När jag senast blev gravid slutade jag dricka alkohol genast då vi började försöka. Det ställde till mycket problem för mina vänner och familjen eftersom vi ju skulle gifta oss och tydligen kan man inte gifta sig eller ha möhippa om man inte dricker alkohol. När jag lugnt förklarade för mina väninnor före möhippan att vi försöker få barn och därför inte kommer dricka så fick jag höra att ja men första graviditetsmånaden så är inte fostret "connected" till mamman genom blodomloppet så det var inget problem juh.
Min reaktion på detta var att om man inte kan vara utan alkohol i 10 månader så bör man lite fundera efter!

Jag säger: Nada alkohol under graviditeten!

Idag har varit en bra dag. Jag har sparkat mig själv i baken och jobbat lite i verkstaden. Tagit fram silvret, filat lite, vikt naglarna lite, polerat lite och blivit nöjd över slutresultatet. På kvällen blev det timpurijobb med min äkta hälft. Jag var visserligen mest med som sällskap, men vi har alltid sjukt roligt då vi jobbar tillsammans.

Just nu sitter jag och försöker att inte hoppas och tro. Jag har nämligen haft riktigt rysligt känsliga bröst de senaste dagarna. Jag har bara känt så här en gång förut och det var senast då jag var gravid. Jag hoppas ju så klart på att det skulle bero på en graviditet, men tillika försöker jag att inte hoppas för jag vill inte bli besviken igen. Don't wanna. Så nu försöker jag sysselsätta mig med det ena och det andra för att inte gå och fundera hela tiden för antagligen inbillar jag mig bara eller så är det tecken på att mensen är på kommande. Jag har ju inte ens fått utslag på ägglossningstesten... så kanske lite svårt att bli gravid då.

EDIT:
Tydligen var det ett tecken på att kroppen kommit igång. Skulle ha varit roligare att var gravid, men det här duger också riktigt bra.

Hur duktig känner man sig inte då det första man gör när man vaknar kl.8 är att diska?

Min kropp har beslutat att den inte vill göra något annat än sova. Förutom på natten förstås, då vill den vara pigg. Idag har jag i alla fall fått lite jobb gjort och så har jag slumrat på soffan.

Jag skulle ge vad som helst för att få känna mig pigg en dag.